Vad är syntetiska cannabinoider?

Syntetiska cannabinoider är kemikalier som är gjorda i en laboratoriemiljö. Till skillnad från fytocannabinoider och endocannabinoider, är de konstgjorda och förekommer inte i naturen. Dessa substanser är utvecklade för att rikta in sig på receptorer i det endocannabinoida systemet för att producera specifika effekter.

Förstå syntetiska cannabinoider

En del syntetiska cannabinoider utövar bevisade terapeutiska åtgärder och arbetar på liknande sätt som cannabinoider som förekommer i cannabisplantan och i människokroppen. Till exempel har forskare utvecklat dronabinol—den aktiva komponenten i Marinol—för att rikta in sig på CB1-receptorn likt fytocannabinoiden THC.

Nabilon—en annan syntetisk cannabinoid—härmar också de effekter som THC skapar inuti kroppen. Kemikalien binder till CB1-receptorn och har använts i terapeutiska miljöer för att lindra en upprörd mage, bland andra tillämpningsområdens.

Även om de syntetiska cannabinoiderna ovan uppvisar en del terapeutisk potential, är andra betydligt farligare. Det finns hundratals olika syntetiska cannabinoider, och många av dem producerar tydliga effekter. Dessa kemikalier görs ofta till provisoriska sammanslagningar och säljs på svarta marknaden under namn såsom "K2" och "spice".

Till skillnad från THC, som endast delvis aktiverar cannabinoidreceptorer, kan en del syntetiska cannabinoider aktivera dem till fullo, och är kända för att vara upp till 200 gånger mer kraftfulla^[1] än THC på dessa platser.

Denna mekanism kan orsaka farliga biverkningar^[2] i vissa fall. Syntetiska cannabinoider är associerade med högre grader av gifter, sjukhusintagningar, irritation, förvirring, akut njurskada m.m. 

Jämförelsevis består fytocannabinoider av en mycket mer imponerande och konsekvent säkerhetsprofil. Även när syntetiska cannabinoider administreras i terapeutiska miljöer, är de mycket mer oförutsägbara än deras naturliga motsvarigheter.

Hur produceras syntetiska cannabinoider?

Forskare skapar noggrant FDA-godkända, syntetiska cannabinoider såsom dronabinol i en laboratoriemiljö. Föreningen innehåller THC-molekylen och suspenderas i sesamolja och placeras sedan i kapslar.

Dock kan andra syntetiska cannabinoider ofta framställas i underjordiska laboratorium och säljas illegalt till villiga kunder. Syntesen av dessa kemikalier började med den organiska kemiprofessorn John William Huffman. Med start år 1984, syntetiserade han och hans team över 400 syntetiska cannabinoider under deras arbete vid Clemson University, South Carolina.

Deras ursprungliga avsikt var att utveckla kemiska verktyg för att studera det endocannabinoida systemet. Dock dök två av dessa molekyler upp på svarta marknaden i Tyskland under sent 2000-tal. 

Dessa molekyler produceras i ett labb och späs ut i en bas av aceton, och sprayas sedan på olika former av torkat växtmaterial för att kopiera formatet av växtcannabis.

Denna slarviga tillverkningsprocess kan leda till olika fel, inklusive exceptionellt kraftfulla och farliga satser av drogen.

Syntetiska cannabinoider är här för att stanna

Det finns hundratals syntetiska cannabinoider. Några av dem—såsom dronabinol—tjänar legitima terapeutiska- eller vetenskapliga syften, medan andra missbrukas eller har farliga biverkningar. Naturligt förekommande cannabinoider är inte bara mycket säkrare, utan framträdande forskning antyder även att fullt spektrum cannabisextrakt kan vara mer effektiva än enskilda isolerade molekyler.